René Descartes och naturvetenskapen

René Descartes var fransk filosof, matematiker, vetenskapsman, präst och jurist, född 31 mars 1596 i La Haye en Touraine. Han kom till Sverige på drottning Kristinas inbjudan 1649 men avled i lunginflammation den 11 februari 1650 i Stockholm. Han är mest känd för sin filosofiska slutsats ”cogito ergo sum” (jag tänker, alltså finns jag). I detta såg han ett säkert sätt att bedöma kunskap och dess sanningsvärde. Människan kan inte veta något om någonting om hon inte också kan tänka och tvivla. Men det går inte att tänka om man inte finns till.

​

År 1637 presenterade Descartes sin ”Avhandling om metoden att rätt vägleda sitt förstånd och söka sanningen”. I den beskrev han i fyra punkter en metod att söka sanning vilken sedan blev grunden för naturvetenskapens utveckling i västerlandet:

1) Godta aldrig något som sant om du inte klart inser att det är det.

2) Uppdela vart och ett av de problem som skall undersökas i så många delar som möjligt.

3) Börja med det enklaste och lättfattligaste för att stegvis gå till det mest sammansatta.

4) Gör så fullständiga uppräkningar och så allmänna översikter att du kan vara säker på att inte ha utlämnat något.

​

Descartes insikter kom till honom i en feberdröm som gav upphov till en för den tiden re-volutionerande – och fungerande – metod att med logiskt tänkande utveckla, pröva och utvärdera idéer. Naturvetenskapens oerhört starka utveckling i det västerländska sam-hället åstadkom dock ironiskt nog med tiden också ett ökande avståndstagande från intui-tivt inre vetande och den potentiella kraften i sådan upplevd inre kunskap. Descartes hade ju själv inte kommit till sin insikt genom rationell analys och logisk utvärdering utan, som han själv beskrev det, i en feberdröm. Inspiration är inte detsamma som analys och utvärdering.

​

Glödlampans uppfinnare Thomas Edison ansåg att kreativitet innebär till 10% inspiration och till 90% transpiration. Descartes fyra regler kan, lite lättsamt uttryckt, anses minska transpirationen vid sökandet av sanningen men säger ingenting om människans inspi-ration. Logiskt tänkande delar upp och ger förståelse för delarna av en från början okänd helhet så att man, när man sammanför sin förståelse för delarna, når en förståelse för den helhet som delarna ingår i. Inre upplevelser kan ge insikt om helhet direkt utan att man från början förstår hur denna helhet är sammansatt. Dessa förmågor anser vi är speciella för människan men de måste balansera varandra för att vi skall kunna utvecklas och ut-veckla. Ingen kan dock förneka den naturvetenskapliga metodens enorma potential till att utveckla och förbättra människornas värld och därmed skapa ökat välstånd för dem. Men – som allt annat i livet har förstås även detta sina avigsidor vilket i dag blir allt mera märk-bart i västerländskt inspirerade samhällen.