Stressorer i ditt eget liv

Det torde stå ganska klart att stressaktivering av sinnet och kroppen i ekonomiskt högt utvecklade länder i stor utsträckning orsakas av sociala situationer och egna mentala programmeringar och mindre av yttre fysikaliska faktorer och hotande rovdjur. Det värde och den betydelse som vi själva ger åt det som händer i våra liv påverkar vanligen i första hand  vår mentala stressnivå. Som en följd av detta påverkas naturligtvis också vår fysio-logiska stressnivå. Märkligt nog har det här synsättet varit ganska främmande för många. Kanske har det att göra med den tyngd som vi i vår kultur har gett åt moraliska schabloner av hur en riktig och god människa skall vara beskaffad och hur hon måste handla. Gör vi då misstaget att i allt för hög grad göra sådana mallar till våra egna blir det ofta oundvikligt att vi anklagar oss själva för att inte fylla måttet. Men skuldkänsla är också en stressor och den obehagliga känslan undviker vi, vanligen omedvetet, genom att förlägga orsaken till att vi mår dåligt till världen utanför oss själva. 

​

Naturligtvis finns utlösande faktorer till förhöjd inre stress lika ofta i omvärlden men den belastning som dessa yttre stressorer utgör på våra livssystem är starkt beroende av hur vi själva uppfattar betydelsen av händelser i omvärlden. Det gäller både händelser i det förflutna och i nuet samt i vår bild av framtiden. Ju starkare hotbilder vi ser inom oss dess mer ökar den inre stressen. Den påverkar sedan våra handlingar vilket i sin tur skapar återverkningar som kanske ytterligare ökar den inre stressen.

​

Det är värt att påminna sig om att vi inte alls ställer samma moraliska pliktkrav på djuren som vi ställer på oss själva. Eftersom de flesta djur sannolikt inte heller har någon mera uttalad förmåga att känna skuld slipper de effekterna av egentillverkade inre stressorer. Undantaget är kanske husdjur, tävlingshästar och en och annan cirkuselefant. Där ställs det krav på uppförandet. Men de vilda djuren tillåter vi att vara precis som de är.

I människans värld är det nog dessutom så att moraliska mallar ofta används som ett hjälpmedel av dem som har makten att styra andra. Rädsla och dåligt samvete är verk-samma styrmedel. Självklart bör vi människor bygga vårt samhälle och våra egna liv på en etisk och moralisk grund. Allt annat vore att nedvärdera vår mänsklighet. Men då får vare sig de egna eller samhällets moraliska regler vara så snäva att vi om och om igen tvingas upptäcka att vi ofrivilligt bryter mot dem, trots att vi försöker att vara goda och nyttiga människor. 

​

Om vi vill förstå vad som driver på våra egna stressreaktioner räcker det alltså inte med att analysera den yttre livssituationen för att hitta orsakerna där. Vi måste också gå inåt och, så långt det är möjligt, lära känna oss själva på ett ömsint och förstående sätt.  Den inre resan kan vara obehaglig nog när det gäller sådant inom oss som vi har svårt att acceptera. Men utan att kombinera en överblick över den yttre situationen med en helst lika skarp-ögd överblick över vår inre situation är risken stor att vi missbedömer orsakerna till den förhöjda stressnivån. Insatser som syftar till att sänka den inre stressen, för att därmed minska stressymtomen, riskerar då att bara bli till ett lotteri.

​

Detta är förstås ett dilemma för professionella hjälpare. En utomstående kan se och förstå vilka omgivningsfaktorer som påverkar en individ negativt vad gäller stress. Hon kan kanske också till viss del se inre orsaker. Men de djupare orsakerna till det som gör att just jag känner mig pressad, arg, besviken, ledsen eller rädd, dem känner enbart jag. Till en början är vi själva också omedvetna om dem eller så skyggar vi för dem. En hel del av de känslor som gör oss illa vill vi ju inte gärna erkänna för oss själva. Vi har så ofta en upp-fattning om hur vi borde känna och reagera. Därför väljer vi, utan att vara medvetna om det, en annan orsak än det faktiska skälet till att vi mår dåligt och fungerar dåligt.

​

Det är således av avgörande betydelse att göra en realistisk analys av var någonstans i vår yttre och vår inre värld stressorerna finns och vilka de är. Det är också viktigt att förstå att allt det som vi har inom oss på olika sätt oupplösligt hänger ihop med den yttre värld vi befinner oss i. Vi påverkar den och vi påverkas av den. Det ena systemet påverkar det andra. Om det system i min kropp eller i mitt sinne som påverkas först blir överbelastat så går stresseffekten över till nästa system. Det i sin tur kan påverka nästa men åstadkommer också en fortsatt påverkan på det först belastade systemet. Så uppstår i värsta fall en komplex stressorpåverkan på de flesta av våra mentala och fysiologiska funktionssystem. Feed-back mekanismerna skapar onda cirklar med allt mera förhöjd stress som följd.

​

När man försöker förstå sin egen stressituation och hur den har uppkommit kan man alltså mycket väl finna att alltsammans började i ett helt annat fysiskt, mentalt eller socialt sys-tem än det som för ögonblicket känns mest besvärligt.

Ett jobbigt samliv kan till exempel påverka känslolivet starkt. Detta fungerar mentalt som ett hot oavsett om den känsla som väcks är vrede, sorg eller uppgivenhet. Kamp-flykt mekanismen kommer i gång och stresshormonproduktionen ökar. Så småningom uppstår kanske muskelsmärtor eller högt blodtryck. Om de sjukdomarna blir så uttalade att de ger arbetsoförmåga kan inkomsten förstås bli så pass mycket sämre att oron för hur man skall klara sig ekonomiskt blir den för tillfället mest synliga stressorn. Trots att den onda cirkeln egentligen började med en relationsutlöst stressor så kanske man tränger undan sin känslomässiga insikt om detta och fortsätter med den olyckliga relationen på samma sätt som tidigare. Om nu ekonomin går ihop så minskar förstås just den stressorn. Men om den otillfredsställande relation som från början gav upphov till den förhöjda stressnivån inte förändras till det bättre är det ju inte säkert att muskelsmärtorna eller det förhöjda blodtrycket ger med sig, lika litet som den mentala stressbelastningen. Det som startade de onda stresscirklarna finns ju ändå kvar. Tillkommer då ytterligare en annan stressor i något påverkat system så förstärks åter igen de onda stresscirklarna. I längden blir det då för svårt för våra fysiologiska och mentala system att bibehålla ett balanserat samspel och risken för att ett eller flera system kommer i obalans eller havererar till sjukdom ökar därmed betydligt. Det är alltså summan av stressorernas inverkan på sinne och kropp, samt den tid under vilken de utövar sin skadliga inverkan, som avgör om stressrelaterad ohälsa eller sjukdom uppkommer. Ju fler stressorerna är, ju starkare de är och ju längre de verkar, dess mer försvagar de motståndskraften i de mentala och fysiska systemen. Så uppkommer en sänkt stresstolerans.

​

Stressens självförstärkande onda cirklar kan naturligtvis börja i vilket som helst av våra livssystem. Det kan vara en kroppssjukdom som startar det hela. Det kan vara belastningar på arbetsplatsen, ansträngda relationer, dålig ekonomi och mycket mera. Därför är en stressanalys avgörande för att man skall kunna förstå vilka stressfaktorer som är mest ut-talade vid den tidpunkt då man börjar ta tag i stressituationen. En sådan analys är nöd-vändig för att kunna gripa sig an stressorerna i rätt ordning.

Medmänniskor och professionella hjälpare kan förstås ge oss en uppfattning om vilka av våra livsområden som utlöser mest stress. Och det kan naturligtvis vara till hjälp. Man kommer dock inte ifrån att också själv ta ställning till den egna livssituationen. Det gör att man är så illa tvungen att se in i sig själv på ett så objektivt sätt som möjligt, vilket inte är alldeles lätt när man har befunnit sig i hög inre stress under en tid. Det brukar då vara svårt att koncentrera sig tillräckligt mycket och tillräckligt länge på någonting överhuvudtaget. Känslor av olika slag härjar inombords, vardagen kan kännas kaotisk och man är trött och slut. Då är det svårt att distansera sig och göra objektiva bedömningar. Alltså tar det sin tid att komma till en någorlunda realistisk bild av sin egen stress-situation.

För det mesta är man tvungen att först sänka sin inre stressnivå innan man kan få något begrepp om de egna stressorerna. Här kan en minskning av vardagsaktiviteterna hjälpa liksom avslappningsträning och tekniker som leder till inre ro och stillhet. Detta ger efter en tid minskande kroppssymtom och ökande mentalt lugn. En bieffekt av träningen är att man alldeles självmant kommer till mera fördjupade insikter om sig själv och sin situation. Den för det mesta ganska ogenomskinliga väggen mellan dagsmedvetandet och det undermedvetna blir också mera genomskinlig vilket ger möjlighet att lättare identifiera och på ett strukturerat sätt utforska sin tanke- och känslovärld. Detta underlättar i sin tur det nödvändiga arbetet med att påverka och förändra stresshöjande inre bilder och driv-krafter vilket i sin tur hjälper oss att orka och våga förändra våra yttre handlingar för att minska stressorer från omvärlden.