Stressorer i ditt eget liv

Det torde stå ganska klart att stressaktivering av sinnet och kroppen i ekonomiskt högt utvecklade länder i stor utsträckning orsakas av sociala situationer och egna mentala programmeringar och mindre av yttre fysikaliska faktorer och hotande rovdjur. Det värde och den betydelse som vi själva ger åt det som händer i våra liv påverkar förstås vår mentala stressnivå. Som en följd av detta aktiveras naturligtvis också vår fysiologiska stressnivå . Märkligt nog har det här synsättet varit ganska främmande för många. Kanske har det att göra med den tyngd som man i olika sammanhang har gett åt idealiserade moraliska schabloner av hur en människa skall vara beskaffad och hur hon måste handla. Visst kan vi lära oss hur vi bör handla men vi kan ändå inte stänga av basala genetiska programmeringar. Eftersom moraliska läror vanligen fokuserar på medvetet beteende kommer vår egen upplevelse av sociala krav som vi måste uppfylla att krocka med våra inbyggda överlevnadsreaktioner. Gör vi då misstaget att i allt för hög grad göra sådana sociala mallar till våra egna blir det ofta oundvikligt att vi anklagar oss själva för att inte fylla måttet. Men skuldkänsla är också en stressor och den obehagliga känslan undviker vi, vanligen omedvetet, genom att förlägga orsaken till att vi mår dåligt till världen utanför oss själva, vare sig det är sant eller inte.

Naturligtvis finns utlösande faktorer till förhöjd inre stress lika ofta i omvärlden som i vårt sinne men den belastning som yttre stressorer utgör för våra livssystem är starkt beroende av hur vi själva uppfattar betydelsen av det som händer i omvärlden. Det gäller händelser både i det förflutna, i nuet samt i vår bild av framtiden. Ju starkare hotbilder vi ser inom oss dess mer ökar den mentala stressnivån. Och det blir avgörande för vårt sätt att agera utåt. Det behövs många gånger stora doser av självkännedom och diplomati för att minimera omgivningens återverkningar vilka ju kan höja vår stressnivå ytterligare.

Det är värt att påminna sig om att de moraliska pliktkrav som vi ställer på oss själva ställer vi inte på andra djur. Eftersom de flesta av dem med största sannolikhet inte heller har någon mera uttalad förmåga att känna skuld så drabbas de inte heller av effekterna av egentillverkade inre stressorer. Undantaget är kanske husdjur, tävlingshästar och en och annan cirkuselefant. Där ställs det krav på uppförandet. Vi accepterar alltså att vilda djur handlar helt efter sina känslor men vi har svårt att förstå att också vi styrs av nästan samma genetiska och fysiologiska överlevnadsprogram.

I människans värld är det dessutom så att moraliska mallar och regler ofta används som ett hjälpmedel av dem som har makten att styra andra. Rädsla och dåligt samvete är verk-samma styrmedel. Självklart bör vi människor bygga vårt samhälle, och våra egna liv, på en stabil etisk och moralisk grund. Allt annat vore att nedvärdera vår mänsklighet. Men då får vare sig de egna eller samhällets moraliska regler vara så snäva att vi om och om igen tvingas upptäcka att vi på grund av vårt biologiska arv ofrivilligt bryter mot dem, trots att vi försöker att vara goda och nyttiga människor.

Om vi vill förstå vad som driver på våra egna stressreaktioner räcker det alltså inte med att enbart analysera den yttre livssituationen för att hitta orsakerna där. Vi måste också gå inåt och, så långt det är möjligt, lära känna oss själva på ett ömsint och förstående sätt.  Den inre resan kan vara obehaglig nog när det gäller sådant inom oss som vi har svårt att acceptera. Men utan att kombinera en överblick över den yttre situationen med en helst lika skarpögd överblick över vår inre situation är risken stor att vi missbedömer orsakerna till en förhöjd stressnivå.

Detta är förstås ett dilemma för professionella hjälpare. En utomstående kan se och förstå vilka omgivningsfaktorer som påverkar våra stressnivåer. Hon kan kanske också till viss del se inre orsaker. Men de djupare orsakerna till det som gör att just jag känner mig pressad, arg, besviken, ledsen eller rädd, dem känner enbart jag. Och till en början är vi ju oftast själva omedvetna, eller gör oss omedvetna, om dem. En stor del av de känslor som vi gömmer undan gör ont. Speciellt om vi har idealistiska idéer om hur vi borde känna och agera men finner att vi inte klarar av det. Därför väljer vi ofta, utan att vara medvetna om det, en annan utlösande orsak till vår upplevelse än det faktiska skälet till att vi mår dåligt och fungerar dåligt.

Det är således av avgörande betydelse att göra en realistisk analys av vilka stressorer som påverkar oss och varifrån deras skadliga påverkan kommer. Och det är viktigt att förstå att allt det som vi har inom oss på olika sätt oupplösligt hänger ihop med den yttre värld som vi befinner oss i. Vi påverkar den och vi påverkas av den.

När man försöker förstå sin egen stressituation, och hur den har uppkommit, kan man alltså mycket väl finna att alltsammans började i ett helt annat fysiskt, mentalt eller socialt system än det som för ögonblicket känns mest besvärligt. Ett jobbigt samliv kan till exempel påverka känslolivet starkt. Det kan upplevas av sinnet som ett hot mot vårt djupaste behov av trygghet oavsett om känslorna som har väckts är vrede, sorg eller uppgivenhet. Vår känsloreaktion startar också lättare, och blir starkare, om vi fortfarande har kvar minnen från liknande upplevelser, till exempel från en svår barndom. Oberoende av varifrån hotet härstammar så ökar då produktionen av stresshormoner. Så småningom uppstår kanske muskelsmärtor eller högt blodtryck. Om de sjukdomarna blir uttalade och ger arbetsoförmåga kan inkomsten förstås bli så pass mycket sämre att oron för hur man skall klara sig ekonomiskt blir den mest synliga stressorn. Ekonomin kan kanske bli bättre efter en tid och då minskar den totala stressbelastningen. Men om min otillfredsställande relation med min partner inte förbättras kommer denna stressor att kvarstå och forsätta att vara ett hot mot mitt behov av integritet och trygghet. I så fall  finns det ingen garanti att muskelsmärtorna minskar eller att blodtrycket återgår till normala nivåer trots den bättre ekonomin. Den ursprungliga stressorn finns fortfarande där. Tillkommer då ytterligare fysiska, mentala eller sociala stressorer så förstärks naturligtvis de onda stresscirklarna på nytt. I längden blir det då svårt att undvika ohälsa eller sjukdom.

Det är alltså summan av stressorernas inverkan på sinne och kropp, samt den tid under vilken de utövar sin skadliga inverkan, som avgör om stressrelaterad ohälsa eller sjukdom uppkommer. Ju fler stressorerna är, ju starkare de är och ju längre de verkar, dess mer försvagas motståndskraften i våra mentala och fysiska system. Så uppkommer en sänkt stresstolerans som i värsta fall kan bli kronisk.

Stressens självförstärkande onda cirklar kan naturligtvis börja i vilket som helst av våra livssystem. Det kan vara en kroppssjukdom som startar det hela. Det kan vara belastningar på arbetsplatsen, ansträngda relationer, dålig ekonomi och mycket mera. Därför är en stressanalys avgörande för att man skall kunna förstå vilka stressfaktorer som är mest ut-talade vid den tidpunkt då man börjar ta tag i stressituationen. En sådan analys är nöd-vändig för att kunna gripa sig an stressorerna i rätt ordning.

Medmänniskor och professionella hjälpare kan förstås ge oss en uppfattning om vilka av våra livsområden som kan antas vara mest stressande. Och det kan naturligtvis vara till hjälp. Man kommer dock inte ifrån att också själv ta ställning till den egna livssituationen. Det gör att man är så illa tvungen att se in i sig själv på ett så objektivt sätt som möjligt vilket inte är alldeles lätt när man har befunnit sig på en hög stressnivå under en tid. Det är i den situationen vanligen svårt att koncentrera sig tillräckligt mycket. Känslor av olika slag härjar inombords, vardagen kan kännas kaotisk och man är trött och slut. Då är det svårt att distansera sig och göra objektiva bedömningar. Alltså tar det sin tid att komma till en någorlunda realistisk bild av sin egen stressituation. För det mesta är man tvungen att först sänka sin inre stressnivå innan man kan få något begrepp om vad som finns i de mentala djupen. Här kan en minskning av vardagsaktiviteterna hjälpa liksom tekniker som leder till inre ro och stillhet. Till exempel avslappningsträning eller meditation. Detta ger efter en tid minskande kroppssymtom och ökande mentalt lugn. En bieffekt av träningen är att man alldeles självmant kommer till mera fördjupade insikter om sig själv och sin situation. Väggen mellan dagsmedvetandet och det som finns i det undermedvetna sinnet blir mera genomskinlig vilket gör det lättare att lära känna sin inre värld på ett strukturerat sätt.