En handlingsplan

I en starkt stressbelastad livssituation med mer eller mindre uttalade stressutlösta symtom är det till god hjälp om man har en överskådlig handlingsplan. Den kan i första hand syfta till att rent allmänt försöka minska stressbelastningen utan att man omedelbart går in för att påverka mentala bilder och reaktioner. eller försöker påverka stressnivåerna genom att ägna sig åt intensiv konditionsträning. Bådadera kan i det läget öka stressnivån.

I de flesta fall får man nöja sig med att under en tid bara lära sig avslappning och liknande metoder och det räcker till en början. Det sänker den inre stressnivån, ger mera ork och en ljusare syn på tillvaron. Kroppssymtom kan också minska. Men man måste göra klart för sig att bara regelbunden träning kan ge bestående resultat, annars blir man besviken. Och man måste förstå att enbart avslappningsträning under en kortare tid inte säkert förändrar stressutlösande inre bilder och reaktioner. Men så småningom är det alltså klokt att lägga tid och energi på att lära känna sig själv för att identifiera de inre mekanismer som  orsakar den personliga stressreaktionen. Om vi kan förstå våra egna mentala funktioner så finns det en möjlighet att förändra dem.

Konsten att utvecklas till en mera välfungerande människa är gammal. Utvecklingsläror, filosofiska koncept och religioner har beskrivit detta i tusentals år. Praktiska sätt att förhålla sig till livets vardag har utvecklats under lika lång tid. Tyvärr kommer de flesta av oss inte i kontakt med de här gamla kunskaperna förrän livet blir svårt. Och många gånger inte ens då. Det har säkert flera orsaker. En är att de här kunskaperna ofta härstammar från helt andra tider och från för oss främmande kulturer. Den språkdräkt som kunskaperna har klätts i, liksom deras teoretiska förklaringar, kan för oss vara helt oförståeliga. En annan orsak till att så få intresserar sig för personliga utvecklingsprogram kan vara att ett sådant arbete med sig själv kräver en egen, motiverad, regelbunden och ganska långvarig insats. Vi går vanligen hellre till doktorn, eller någon annan professionell hjälpare, i hopp om en snabb lösning av våra problem.

Fungerande metoder och verktyg för hantering av långvarig stress skulle man kunna benämna som vägar till vishet. De utgörs vanligen av program som genomförs stegvis i det egna vardagslivet och i bestämd ordning. Om stressnivåerna inte är alltför höga fungerar de ofta väl så bra som det den officiella sjukvården kan bjuda på. Om en stressbelastning är så hög att fysisk eller mental sjukdom har uppstått så är det dock definitivt oklokt att inte ta hjälp av modern medicinsk kunskap.

Under senare år tycks det ha uppstått en större förståelse för en holistisk syn på samverkande system och funktioner, inte bara när det gäller människan utan i också i synen på hela naturen. Vi börjar förstå att allting, från mikrokosmos till makrokosmos, fungerar som kommunicerande rörliga system som ständigt överför information till varandra. Detta är i dag naturvetenskapens frontlinje när det gäller naturens materiella och biologiska funktioner. Sorgligt nog brukar det ta många år innan ett förändrat sätt att se på existens, natur och människa genomsyrar ett samhälles alla nivåer.

De flesta har i dag hört talas om Kognitiv Beteendeterapi (KBT), Mindfulness och ett antal andra metoder med mer eller mindre kryptiska namn. Många av dem är vetenskapligt utprovade. Men det som kännetecknar de flesta av dem är att de riktar sig mot begränsade delar av människans livsfunktioner. Vill man se holistiskt på detta så borde det dock vara uppenbart att varaktig förbättring av en människas hälsa knappast kan åstadkommas om inte förändringsarbetet inriktar sig mot alla de drabbade funktionerna. De mentala likaväl som de fysiska och de sociala. Och det måste ske i en viss bestämd ordning. Teoretiska föreläsningar om beteendemönster, och hur viktigt det är att förändra dem, är till exempel knappast meningsfulla för den som befinner sig i så hög stresspåverkan att hon inte sover på nätterna och knappt kan koncentrera sig på någonting alls. Intellektuell förståelse är i den situatonen ofta nedsatt.  En mera realistisk början på en sänkning av stressnivåerna vore här att i stället ägna sig åt avspänning, avslappning och stunder av inre stillhet. Detta skiljer sig förstås från en situation där de värsta stresspåfrestningarna redan har gett med sig. Här överväger de praktiska behoven av att  skapa ett nytt fungerande vardagsliv.

På sätt och vis lägger den moderna medicinen hinder i sin egen väg när det gäller synen på diagnos och behandling av stressrelaterad ohälsa och sjukdom. Att tänka sig hela tillvaron som ett enda sammanhängande system som inbegriper allt var en gång i tiden det vanliga sättet att se på livet och världen. Man ansåg att allting hängde samman och att dessa sammanhang var viktiga att respektera om funktion och balans skulle kunna bibehållas. Det är ett holistiskt sätt att se på tillvaron och människans plats i den. Naturvetenskapen kom dock till uppfattningen att man först måste sönderdela det man vill förstå i mindre delar, undersöka de mindre delarna och sedan summera det man lärt sig, för att på detta sätt komma till en uppfattning om helhetsfunktioner (René Descartes). Med rätt sorts teknik är det förstås ett mycket bra sätt att producera någorlunda objektiva bevis på att saker och ting förhåller sig på ett visst sätt till varandra. Att studera hur detaljerna i ett större dynamiskt rörligt system ser ut i själva undersökningsögonblicket ger dock sällan någon god upplysning om hur ett sådant system fungerar och interagerar med andra system över längre tidsperioder. Detta utgör ofta ett problem när vi försöker att förstå samspelet mellan olika rörliga system i kropp, sinne och samhälle. Mentala system kan dessutom inte mätas med objektiva tekniker så som man kan göra med fysiska system. Som människor kan vi däremot mycket väl ha en egen personlig upplevelse av liv och existens. Om detta sedan representerar själva Sanningen är osäkert. Holistiska antaganden är alltså svåra att bekräfta med naturvetenskaplig teknik. Men också detta sätt att se på tillvaron är nödvändigt om vi människor skall kunna få en praktiskt användbar insikt om vad vi är och var vi är.

Det första som alltså bör göras i en långvarig starkt stressbelastad livssituation är att försöka minska den inre stressnivån rent allmänt. Om detta kan leda till en något lugnare fas blir det lättare att fokusera på en mera noggrann analys av vilka de inre och de utifrån kommande stressorerna är. Det gör det möjligt att att sätta upp en handlingsplan både för den aktuella situationen och i ett längre perspektiv. Den planen är viktig, speciellt när det redan föreligger tydliga symtom på ohälsa eller stressrelaterad sjukdom. Eftersom den förhöjda inre stressnivån är beroende både av den faktiska yttre situationen och av vår egen inre reaktion så kan man inte nöja sig med att överlämna alltsamman till experter. Vi måste själva göra vår egen bedömning av orsakerna till stressituationen eftersom det bara är vi som lever i den och upplever den. Det är nödvändigt att vi så långt som möjligt förstår våra omevetna reaktioner och handlingssätt. Att stå emot stressorerna i omvärlden är i längden svårt om vi inte förändrar vårt sätt att reagera på dem. Man tvingas alltså att arbeta med sig själv. Men det är alltid ett tacksamt arbete som oftast leder till ett bättre liv.