I ögonblicket.

Vad är egentligen tid? För att man skall kunna tala om ett tidsförlopp måste två villkor vara uppfyllda. Dels måste det finnas något som har form och dels måste två former röra sig i förhållande till varandra. Modern forskning anser att det också finns ett tredje villkor för tid och detta är tyngdkraften. Men det är inte något vi behöver fundera på i vardagslivet.

Tid är alltså ett mått på hur former rör sig i förhållande till varandra. Definition av tid grundar sig från början på Jordens rotation runt sin egen axel och hur den rör sig förhållande till solens position. Ett varv av jordens rotation kallar vi ett dygn. Men eftersom jorden också rör sig i en vid cirkel runt solen så definierar vi ett sådant varv som ett år. Om man bortser från kvantfysikens teorier så kan vi inte logiskt föreställa oss hur man skulle kunna mäta ett tidsförlopp i en alldeles tom rymd som inte innehåller någon slags former som kan röra sig i förhållande till varandra. Såvida vi inte tagit med oss någonting själva dit där former kan röra sig i förhållande till varandra. Till exempel en klocka med sina visare. Men utan något sådant skulle vi inte kunna mäta någon tid i en absolut tom rymd. Tiden står alltså inte stilla där, den finns inte.

Tidlöshet brukar vi också kalla evighet. Det begreppet anser vi dock för det mesta inte vara förenligt med vårt liv som biologiska varelser på den här planeten. Istället upplever vi oss ganska ofta som tidens slavar. Och det gör det allt svårare för oss i en kultur där tidsordning och tidsanpassning nästan har uppnått kultstatus. Vi har inte tid säger vi. Och det är naturligtvis sant på ett sätt. Livet som människa är tidsbegränsat. Livsdagarna går fort och vi hinner inte med allt som vi har tänkt uträtta. Vi vill åstadkomma så mycket, ofta för att vi känner att vi borde eller måste göra det. Vi försöker tro att hastigheten, rörelsen och riktningen i den egna livsprocessen alltid kan och måste anpassas till hastigheten, rörelsen och riktningen hos världen omkring oss. Men verkligheten lär oss att detta många gånger inte är möjligt. Detta sätt att förstå tiden bygger på att man ser den som en faktor som uteslutande är kopplad till verksamhet och resultat. Vi uppfattar tiden som en objektiv verklighet utanför oss själva.

Det finns andra sätt att förstå tid. Vi kan välja att se den som en ”inifrån och ut” upplevelse. Naturvetenskapen förstår tiden som ett fysiskt och matematiskt koncept. Men en medveten varelse kan också uppleva att tiden rör sig långsamt, snabbt eller inte alls. Den mentala ”tidskänslan” kan skilja sig väldigt mycket från den tid som  armbandsuret anger. Det är en subjektiv erfarenhet som vi alla känner till väl. Det finns tillfällen där tiden går alltför fort och vi förstod inte vart den tog vägen. Men situationer där minuterna kändes oändligt långa är inte ovanliga heller. Och många kan nog minnas ögonblick där tiden verkade ha stannat. När det händer är så vi totalt uppfyllda enbart av vår inre upplevelse att resten av världen inte existerar för oss längre. Ögonblick och evighet smälter då ihop och blir ett och samma.

Evighet kan definieras som tid utan slut Men tid utan slut är fortfarande tid. Men evighet kan också definieras som verklighet utan tid. I en upplevelse av tidlöshet i ögonblicket kan vi alltså förnimma en känsla av evighet.

Att förstå dessa invärtes och utvärtes perspektiv på tid är lika viktigt som att förstå skillnaden mellan att vara en människa och att beskriva en människa. Så länge vi, eller andra, försöker forma oss bara efter yttre beskrivningar misslyckas vi med att lära känna oss själva. Var och en av oss är en unik varelse med sin egen uppsättning av biologiskt ärvda egenskaper, inlärda förmågor och erfarenheter. Vi måste alltså lära känna oss själva för att kunna växa mentalt . Men detta arbete kan bara ske i nuet. Gårdagen är definitivt förbi och morgondagen har ännu inte kommit. Visst kan tankar och känslor uppehålla sig i det förflutna eller i framtiden. Men kroppen kan inte existera någon annanstans än i detta ögonblick. Och när det ögonblicket har gått så lever den vidare i nästa ögonblick, och i nästa och i nästa … Bara i det nuvarande ögonblicket kan vi förstå någonting om oss själva och den värld där vi lever. Och bara i detta ögonblick kan vi medvetet förändra någonting, i våra sinnen och i världen.

Man säger ofta att om vi vill finna lyckan så är det just i ögonblicket som vi kan se de strålar av ljus som finns i allt mörker. ”There is a crack in everything, that’s how the light gets in”, sjunger Leonard Cohen. ”En spricka finns i alla ting, där tränger ljuset in”. Visst kan det kännas som en en klen tröst när sinnet är fyllt av rädslor, sorger och svårigheter i vardagen. Men just då är det till nytta att förstå att det faktiskt är möjligt att skapa ögonblick av stillhet i stormen, ögonblick av lugn och vila där vi kan andas ut en liten stund och komma till större klarhet över vår livssituation. Vi måste inte alltid godta alla de villkor som verkar bestämma vår livsupplevelse. Vi kan i viss mån påverka vår omgivning. Men vi kan också förändra vår reaktion på den. Var och en av oss kan göra det. Detta är ett arbete som kräver engagemang och uthållighet. Vi måste påbörja det inom oss själva och till största delen bedriva det där. Insatsen är dock väl värd den belöning som väntar. För belöning blir det. En klarare överblick, ett tydligare upplevt egenvärde, ett mera harmoniskt förhållningssätt till det som sker samt mindre starka negativa känsloreaktioner uppskattar vi alla. Vägen mot detta är vishetens väg och börjar med att vi skärper vår medvetenhet om allt det som ögonblicket innehåller. Den innebär att med känslomässig distans lägga märke till vad synen, hörseln, känseln, lukten och smaken säger mig just nu. Den innebär att lyssna till vad min kropp berättar för mig just nu, att se mina tankar och känslor just nu och hur jag har det med min livsenergi just nu.

Medvetenhet är nyckeln till förståelse av mig själv och mitt liv i ögonblicket. Om vi kan uppnå större medvetenhet så ökar också våra möjligheter att förstå och rätta till obalans, inom oss själva och i den lilla del av universum där vi för ögonblicket befinner oss.