Inre bilder

Att det överhuvudtaget är möjligt att viljemässigt förändra sig själv mot en bättre och mer harmo-nisk sinnes- och kroppsfunktion har dels att göra med att människans  hjärna och nervsystem har inlärningsförmåga och dels med hennes medvetande som tillåter självmedvetenhet, det vill säga att vi kan se på oss själva och uppfatta oss som en speciell individ. Det är osäkert i hur hög grad andra däggdjur har den funktionen.

Detta innebär att vi medvetet kan konstatera att en situation som vi för tillfället befinner oss i  gör oss illa och att vi därför vill förändra den. Vi gör oss då föreställningar av vad som inte är bra, hur vi vill ha det, och hur förändringen kan åstadkommas. Utan att vi är medvetna om våra inre bilder och utan möjligheten att förändra dem skulle vi inte kunna åstadkomma några planerade yttre hand-lingar. Vi skulle i stort sett bara styras av medfödda och inlärda reflexer, som de flesta andra djur.


Vi tänker och upplever i bilder. Inte i enbart synbilder förstås. Ljud, känsel, lukt, smak och rörelse finns också med i vår inre upplevelse. Är de inre bilderna känsloladdade så inverkar de på centra i mellanhjärnan och hjärnstammen vilka genom bland annat nerver och hormoner automatiskt styr kroppen. Det påverkar i sin tur hjärta, magsäck och tarmar, muskelspänning, andning, blodcirkula-tionen och andra kroppsfunktioner. De tankar, känslor och föreställningar som vi håller oss med är därför avgörande både för vår mentala funktion och vår kroppsfunktion. Man tror att hjärnans lägre nivåer, där styrautomatiken för kropp och sinne finns, inte kan skilja på upplevelsen av en yttre händelse i nutid och upplevelsen av ett känsloladdat minne eller en känsloladdad föreställ-ning om framtiden. Reaktionerna i sinne och kropp blir desamma. Ett skakande minne eller ångest för framtiden kan ge samma mentala och fysiska totalupplevelse som en aktuell händelse .

Hur uppkommer våra inre bilder

och föreställningar? Hjärnan får signaler från världen omkring oss genom nerver från ögon, öron, smak- och luktorgan samt känseln. Kroppen skickar signaler från vävnader och organ. Hjärnan tar emot alla dessa kemiskt-elektriska impulser och bearbetar dem. En stor del av den dagliga ”normala” informationen stannar i det undermedvetna medan annat omvandlas till upplevelser i vakenmedvetandet.

En upplevelse som får oss att reagera

är sammansatt av de nervsignaler som når oss från den yttre världen samt av känslominnen och situationsminnen. Vad som känns lugnt och tryggt eller skulle kunna innebära ett hot finns lagrat i individen, genetiskt ärvt eller socialt inpräglat. Mellanhjärnans limbiska system avgör om det föreligger ett hot mot individen och startar i så fall upp de fysiolo-giska och mentala överlevnadsmekanismerna. Mentalt reagerar vi alltså inte på någonting direkt utan enbart på vår egen tolkning av det som händer utanför vårt sinne.

Medveten upplevelse av sig själv och sin omvärld är ett svårförklarligt fenomen som undandrar sig ”objektiv” bevisning. Hur hjärnan reagerar biofysiologiskt går att visa. Men hur biokemiska proces-ser kan övergå till en komplicerad medveten upplevelse går inte att säga. Man kan bara gissa. Det finns inga naturvetenskapliga bevis vare sig för eller emot att levande varelser kan få vetskap om sin omvärld genom andra kanaler än nervsystemet. Parapsykologisk forskning har närmat sig sådana funktioner som telekinesi (att med tankens kraft flytta föremål), telepati ( att kommunicera över avstånd med ”tankekraft”) med mera. Man har dock hittills inte med västerländsk vetenskaplig metodik kunnat ”bevisa” att sådana fenomen finns. Den som med hänvisning till dagens natur-vetenskap förnekar den möjliga existensen av andra kommunikationsmekanismer än den som beskrivits ovan riskerar möjligen att göra bort sig. Framtiden ligger öppen och är ännu inte känd. Vem visste något om radiovågor på 1300-talet?


Vetskapen om att medvetna inre bilder kan påverka, och många gånger förändra, automatiskt styrda kropps- och sinnesfunktioner är mycket gammal. Sedan tusentals år finns det tekniker för självförändring. De var början ofta hemliga men införlivades sedan i de stora religionerna och livsfilosofierna. Många av dem går ut på att på olika sätt nöta in nya goda inre bilder som kopplas till goda känslor. Om man arbetar regelbundet med dessa tekniker och metoder så programmerar man med tiden om sig och kan då uppleva livet med mindre rädsla och stress. Vår kultur har dock i stort sett glömt bort denna enorma skatt av mänskligt vetande som kunde ge den som övade en bättre mental och kroppslig hälsa och därmed en bättre livsupplevelse. Inte förrän på 1960-talet började man återupptäcka dessa tekniker genom inflytanden från österlandet. I vårt land fick de i början en mera allmän acceptans enbart i idrottssammanhang i form av Mental Träning. Under 1980- och 1990- talen uppstod också ett ökat allmänt intresse för detta vilket gjorde att själv-påverkanstekniker från yogaläran, från Zen-buddism och andra österländska filosofier blev alltmer accepterade. I dag används dessa tekniker i nästan alla sammanhang där människor behöver öka sin förmåga att stå emot livets belastningar och ta sig igenom svårigheter och problem.


Människans psyke har själsliga och existentiella dimensioner likaväl som hennes kropp liknar andra däggdjurs kroppar till sin funktion. Anpassad till kroppens överlevnad har hon en psykisk dimension som i hög grad bygger på nedärvda reflexer såsom hunger, törst, fortplantningsdrift m.m. Här har känslorna rädsla och vrede stor betydelse. Man kan kalla denna psykiska dimension, där en primitiv självuppfattning ingår, för ”ego”. All medveten och planerad självutveckling går ut på att inte låta detta primitiva jag – egot – styra helt och hållet utan istället låta tankar, känslor och därav följande kroppsreaktioner i ökande grad genomsyras av påverkan från sinnets själsliga och existentiella dimensioner. Om vi lever mest i egots psykiska dimension så upplever vi mycket rädsla, vilken ju dessutom är ett förstadium till vrede. Vi upplever hotet av att inte få det vi behöver och hotet att förlora det vi tycker att vi behöver ha kvar. Det gör att vi blir mera inriktade på oss själva och vår egen överlevnad än på andras vilket naturligtvis ofta medför onda känslor från dem med ökade frustrationer och hotbilder för oss själva. I egostyrda situationer är stressystemet ofta starkt aktivt och kan belasta sinne och kropp hårt.


Filosofierna som ligger till grund för de flesta systemen för personlig utveckling går alla ut på att med olika tekniker förstärka de själsliga och existentiella dimensionerna i människans sinne för att därigenom minska egots inflytande. Så kan egots påverkan på sinne och kropp bli mera ”utspätt”. För vårt sinne betyder det mindre rädsla och vrede, mera lugn och harmoni och en rikare livs-upplevelse. För kroppen innebär det mindre stressbelastning och därmed bättre kroppshälsa. Våra beteenden och handlingar blir mera behagliga för omgivningen vilket ger mera behagliga åter-verkningar för oss själva. Alla vinner på detta.