En handlingsplan

I en starkt stressbelastad livssituation med mer eller mindre uttalade stressutlösta symtom är det till god hjälp om man har en överskådlig handlingsplan. Den kan i första hand syfta till att rent allmänt försöka minska stressbelastningen utan att man omedelbart går in för att idogt påverka mentala bilder och reaktioner eller försöker sänka stressnivåerna genom att ägna sig åt intensiv konditionsträning . Bådadera kan i det läget öka stressnivån. I de flesta fall får man nöja sig med att under en tid bara lära sig avslappning och liknande enkla  metoder för att komma till mera ro. Det räcker till en början för att börja sänka den inre stressnivån och det ger mera ork och en ljusare syn på tillvaron. Kroppssymtomen kan också minska. Men man måste göra klart för sig att bara regelbunden träning kan i längden ge bestående resultat och att enbart avslappningsträning under en kortare tid inte säkert förändrar stressutlösande inre bilder och reaktioner. Det är alltid klokt att så småningom lägga tid och energi på att lära känna sig själv för att identifiera inre mekanismer som orsakar den personliga stressreaktionen. Om vi kan förstå våra egna mentala funktioner så finns det en möjlighet att förändra dem.

Konsten att utvecklas till en mera välfungerande människa är gammal. Utvecklingsläror, filosofiska koncept och religioner har beskrivit detta teoretiskt i tusentals år. Praktiska sätt att förhålla sig till livets vardag har också utvecklats under lika lång tid. Tyvärr kommer de flesta av oss inte i kontakt med de här gamla kunskaperna förrän livet på något sätt blir svårt. Många gånger inte ens då. Det har säkert flera orsaker. En är att de här kunskaperna ofta härstammar från helt andra tider och från för oss främmande kulturer. Det språk som kunskaperna presenteras med, liksom teoretiska förklaringar av dem, är ju kulturberoende och kan för oss vara helt oförståeliga. En annan orsak till att man inte gärna intresserar sig för personliga utvecklingsprogram kan vara att ett sådant arbete med sig själv kräver en egen, motiverad, regelbunden och långvarig insats. Vi vänder oss hellre till doktorn, eller någon annan professionell hjälpare, i hopp om en snabb lösning av våra problem.

Många fungerande metoder och verktyg för hantering av långvarig stress skulle man faktiskt kunna benämna som vägar till vishet. De utgörs vanligen av program som man stegvis och i bestämd ordning genomför i det egna vardagslivet . Om stressnivåerna inte är alltför höga fungerar de oftast inte sämre än det som professionella utbud kan erbjuda. Är stressbelastningen så hög att fysiska eller mentala sjukdomssymtom har uppstått så är det dock definitivt oklokt att inte ta hjälp av modern medicinsk kunskap. 

Under senare år har det också i västerlandet uppstått en större förståelse för en helhetssyn på samverkande system och funktioner och inte bara när det gäller själva människan och hennes värld. Vi börjar inse att allt som existerar, från mikrokosmos till makrokosmos, fungerar som kommunicerande rörliga system vilka ständigt överför information till varandra. Detta är i dag en av naturvetenskapens frontlinjer. Men det brukar tyvärr ta ganska många år innan ett nytt sätt att se på existens, natur och människa genomsyrar ett samhälles alla nivåer. 

De flesta har i dag hört talas om behandlingsmetoder som Kognitiv Beteendeterapi (KBT), Mindfulness och ett antal andra med mer eller mindre kryptiska namn. Många av dem är vetenskapligt utprovade. Men det som kännetecknar de flesta av dem är att de riktar in sig mot begränsade delar av människans livsfunktioner. Vill man dock se holistiskt på liv och existens så borde det vara ganska uppenbart att varaktig förbättring av en människas hälsa knappast kan åstadkommas om inte förändringsarbetet inriktar sig mot alla de drabbade funktionerna. De mentala likaväl som de fysiska och de sociala. Men det behöver ske i en viss bestämd ordning. Enbart teoretiska föreläsningar om beteendemönster, och hur viktigt det är att förändra dem, är knappast meningsfulla för den som befinner sig i så hög stresspåverkan att det är svårt att sova på nätterna och svårt att alls koncentrera sig på någonting. Den intellektuella förståelsens djup är i en sådan situationen ofta nedsatt. Ett mera realistiskt sätt att börja sänka stressnivåerna är då att i stället ägna sig åt avspänning, avslappning och stunder av inre stillhet.

På sätt och vis lägger den moderna medicinen hinder i sin egen väg när det gäller synen på diagnos och behandling av stressrelaterad ohälsa och sjukdom. Att tänka sig hela tillvaron som ett enda samverkande system som inbegriper allt var en gång i tiden det vanliga sättet att se på livet. Man ansåg att allting hängde samman och att dessa sammanhang var viktiga att respektera om funktion och balans skulle kunna bibehållas. Det är ett holistiskt sätt att försöka förstå tillvaron. Naturvetenskapens teorier, som började presenteras redan under 1600-talet, gick dock under lång tid ut på att om man vill öka sin kunskap om någonting så bör man först sönderdela det man vill förstå i mindre delar, undersöka de mindre delarna och sedan summera det man lärt sig, för att på detta sätt komma till en uppfattning om helhetsfunktionen (René Descartes). Med rätt sorts teknik är det ett mycket bra sätt att producera någorlunda objektiva bevis på att saker och ting förhåller sig på ett visst sätt till varandra. Men bara när det gäller funktionen i ett givet ögonblick. Datorer och statistisk teori har i den sortens beräkningar en mycket stor betydelse. Att studera detaljer i ett rörligt system med den förutsättningen ger dock sällan någon god upplysning om hur ett komplicerat system fungerar och interagerar med andra system över längre tidsperioder. Mentala system kan dessutom inte mätas med objektiva tekniker så som man kan göra med fysiska system. Till skillnad från det sättet att försöka förstå någonting så framstår det som vi människor själva upplever som liv och existens som en absolut helhet i våra sinnen. Den djupa mentala övertygelsen går bara att sönderdela i teoretiska resonemang. Om det som vi personligen upplever sedan representerar själva verkligheten är förstås osäkert. Holistiska synpunkter kan alltså vara svåra att bekräfta med naturvetenskaplig teknik. Men också detta sätt att se på tillvaron är nödvändigt om vi människor skall kunna skaffa oss en praktiskt användbar insikt om vad vi är och var vi är.

Det första som alltså bör göras i en långvarig och starkt stressbelastad livssituation är att försöka minska den inre stressnivån rent allmänt. Om detta kan leda till en något lugnare fas blir det lättare att fokusera på en mera noggrann analys av vilka de inre och de utifrån kommande stressorerna är. Det gör det möjligt att att sätta upp en handlingsplan både för den aktuella situationen och i ett längre perspektiv. En sådan plan är viktig, speciellt när det redan föreligger tydliga symtom på ohälsa eller stressrelaterad sjukdom. Men eftersom den förhöjda inre stressnivån är beroende både av den faktiska yttre situationen och av vår egen interna reaktion så kan man inte nöja sig med att överlämna alltsamman till experter. Vi måste också själva göra en egen bedömning av orsakerna till den ökade stressen eftersom det bara är vi som upplever den och lever med den. Det är alltså nödvändigt att vi så långt som möjligt förstår våra omevetna reaktioner och handlingssätt. Att stå emot stressorerna i omvärlden är i längden svårt om vi inte också förändrar vårt sätt att reagera på dem. Man tvingas alltså att arbeta med sig själv. Men det är alltid ett tacksamt arbete som oftast leder till en bättre livsupplevelse.