Människans kropp

är en fysisk konstruktion och

kan inte medvetet uppleva sig själv eller förstå sina reaktioner

på omgivningens påverkan.

Den är genetiskt bestämd till sin funktion och har därför en be-gränsad utvecklingspotential .

Människans sinne

samspelar intimt med den fysiska kroppen men skiljer sig radikalt från den. Sinnet kan inte mätas med fysikaliska metoder och kan inte betraktas objektivt utifrån. Endast den som upplever kan se sitt sinnes bilder direkt. Naturvetenskapen anser att sinnet är en följd av hjärnans kemiska och fysiologiska funk-tioner. Ännu råder dock stor oklarhet, och oenighet, om sinnets verkliga natur.

Själva människan

har en kropp men kan också uppleva sig själv, sin kropp och det som finns utanför henne. Hon kan medvetet betrakta människor och omvärld, mäta och bedöma det hon ser, och lära sig av det. Så ökar hennes självkännedom och hennes kunskap om den värld hon lever i. Människans mentala utvecklingspotential är stor och dess gränser är inte kända.

Människan ser världen inifrån sig själv

Ett barn agerar i första början av sitt liv helt och hållet utifrån sig själv. Snart måste det dock lära sig att anpassa sig till en värld som det från början inte känner till. Barnet lär sig tänka, reagera och handla så att det inte skapar situationer som blir otrygga och farliga. Så utvecklas vi alla till dugliga människor. Men djupt under vårt anpassade rollspel, och medvetet eller omedvetet inlärda programmeringar, gömmer vi fortfarande barnets omedvetna självupplevelse av egenvärde och själv-klara rätt till frihet.

En idealisk livsupplevelse

innebär en fungerande och god balans mellan kropp och sinne samt mellan oss själva och världen omkring oss.

En önskad livsupplevelse

Vi agerar i de sociala roller som vi lärt oss spela och identifierar oss med dem för att skapa inre balans och harmoni. Då känner vi att vi passar in, mår bra, och känner inre lugn och trygghet.

En oönskad livsupplevelse

Förändringar och förluster hotar vår trygghet. Oro, ångest, sorg och vrede blir till starka stressorer och ökar den inre stressen.

En svår livsupplevelse

Vi passar inte längre in! Vårt sätt att har-moniera med omvärlden ger inte resultat och den kännedom vi hade om oss själva och vår yttre värld räcker inte längre till. Vi mår dåligt och den inre stressen stiger.

Mentala konsekvenser

av långvarig upplevelse av vanmakt och maktlöshet är vanliga!