Vishetens steg

Många av oss längtar efter någon slags förståelse av hur vi kan uppnå större harmoni och tillfredställelse i våra liv. Det finns en möjlig lösning på detta allmänmänskliga problem som grundar sig på både gamla och nya koncept och metoder. Låt oss kalla dem Vishetens Steg. Den representerar min egen förståelse av bilder, tankar och metoder från gamla vishetsläror och filosofier, från kristendomens och buddismens rika skatter, från yogalärans syn på människans inre och yttre värld och från moderna psykologiska och psykoterapeutiska koncept. Det gemensamma syftet med dem alla är en människas växt och mognad till en djupare och mera utvecklad insikt om sig själv och världen, vare sig denna är synlig eller osynlig för henne. Föremålet för detta syfte, människan, har existerat under långa tider. Allt det som i olika tidsåldrar har beskrivits och använts med syfte att skapa större harmoni inom en människa borde då uppvisa åtminstone några likartade effekter. Och man kan faktiskt upptäcka att de finns. Naturligtvis beror många av olikheterna på de teoretiska modeller om existens och värld som man har trott på i vitt skilda kulturer och tider samt på det språk och de ord som används när människor försöker att beskriva mentala upplevelser. Sinnets och själens upplevda värld är privat och är alltid svår att förklara med väldefinierade ord eller bevisas med objektiva fakta. I vår kommunikation med andra måste vi begagna oss av bilder och symboler, vare sig de är verbala eller materiella. Detta är mystikens språk. Och det speglar alltid den kultur där det har sitt upphov och är därför inte alltid lätt för andra att förstå.

Ord är i sig själva symboler som hjälper oss att förstå varandra. Hur de definieras är avgörande för en gemensam förståelse. Varje ord och mening innehåller en betydelse som ytligt sett kan förstås av andra som har lärt sig det aktuella språket. Men samma ord kan ändå ha olika betydelser för olika personer. Å andra sidan kan samma grundläggande tanke uttryckas med ord och ljud som inte liknar varann alls, som i olika språk. Språket är ett intellektets verktyg. Att sätta samman ord som överför ett komplicerat innehåll är en beundransvärd bedrift av intellektet. Intuitionens språk bygger däremot på mentala bilder och symboler och dessa är oftast känsloladdade. Medan orden, intellektets språk, fungerar väl för att överföra kunskap om detaljer så fungerar bilder och symboler bättre på att överföra förståelse av helheter. Det är därför som läror och koncept som syftar till människans personliga utveckling begagnar sig av en mängd bilder och symboler. Med deras hjälp blir det möjligt att mera effektivt kommunicera från våra sinnens djup.

Den inre bildens språk speglar vanligen skilda kulturer. Men det finns mentala bilder som verkar kunna förstås på samma sätt av nästan alla människor, oavsett i vilka kulturella sammanhang de lever. C. G. Jung (1875-1961) kallade dem Arketyper. Många av dem ingår i stora religioners och andra filosofiska och andliga tankesystems bildspråk.

Om vi accepterar människans gamla kunskapsskatt som ett tillägg till den moderna kunskapen om oss själva så skulle det även i vår tid vara möjligt att utveckla mera välfungerande metoder för självutveckling och personlig mognad. Metoder som då syftar längre än till enbart bättre kroppshälsa eller bättre relationer. Det viktiga med sådana metoder är att de ger individen egna verktyg för att påbörja och vidmakthålla en process som kan leda henne mot en bättre förståelse av sin egen helhet och sin plats i de större sammanhangen. Och det skulle också ge oss alla möjlighet till en mera personlig livsutlevelse som leder till ett mera tillfredställande och harmoniskt liv. En sådan personlig väg till större insikt konkurrerar inte nödvändigtvis med vår tids officiellt accepterade vishetsläror och religioner utan kan leda till en bättre förståelse av dem. Att nå in till sitt eget sinnes djup, och kunna återvända dit, kan dessutom ge en förståelse av en gammal mästares förkunnelse. Beklagligt nog förklarar det inte alltid vad hans nutida adepter sysslar med.

Kunskap om livet, och hur det skall levas, erbjuds nuförtiden helst i bitar och säljs då vanligen i marknadsmässigt tilltalande portionsförpackningar. Sett som hjälp till mänsklig växt och mognad så har detta sina begränsningar. Att leva och att växa är sammanhängande processer som inte går att dela upp. Ett teoretiskt koncept behöver delas upp om intellektet skall förstå det, det är ofrånkomligt. Men individens självupplevda mognandeprocess måste ses i ett enda sammanhang och upplevs också så. Därför är det faktiskt fullt möjligt att även utan akademiska meriter förstå det naturliga förloppet i sin egen medvetna självutveckling. Teorier gör sin nytta men livserfarenhet är bättre. Och den som levt och lidit, och inte varit rädd att dra sina slutsatser av detta, kan just på grund av sin erfarenhet kanske stimulera någon annan att våga vandra vägen till sig själv.

Det är avgörande för var och en av oss att förstå och acceptera att vi själva, och allting annat i vårt liv, är delar av en större helhet. Utan den förståelsen är det svårt att vakna till större medvetenhet och därigenom stärka sin motivation att göra val som leder till en mer harmonisk livsupplevelse. I stället blir det våra ärvda överlevnadsreaktioner, färgade av rädsla eller vrede, som avgör hur vi handlar. Och det gör det förstås mycket svårare för oss att harmoniskt anpassa oss till världens rörelser.

Faserna i ett naturligt mognande.

Mänsklig växt och mognad har en inbyggd ordning. Den nivå av insikt som vi har uppnått måste stärkas av och integreras med motsvarande yttre handlingar innan nästa plan kan uppnås. Den som lever ostörd av kriser och katastrofer kanske inte engagerar sig så särskilt mycket i tankar om självutveckling. Men i svåra livssituationer kan djupare insikter vara den enda vägen vidare. Detta kräver att man gör sig medveten om vad som har hänt och vad som händer. Det kräver också en förståelse av de egna handlingarna i sammanhanget. De är förstås den synliga effekten av det som finns i sinnet. Alltså måste man också se inåt för att få en bättre förståelse av den faktiska  situationen. Ser vi tillbaka när vi tagit oss igenom krisen så kan vi också förstå vår egen mognandeprocess. Att leva blir att lära.

Steg 1

Ett första ofrånkomligt steg som måste tas på vägen mot självinsikt och mognad inne-bär att man tränar sig i att vara närvarande i nuet. Det innebär att samtidigt, och så ofta som möjligt, göra sig medveten om sin kropp, sina tankar och sina känslor. I moderna teorier kallas detta Mindfulness. Man stärker sin medvetenhet om det som i ett givet ögonblick rör sig i sinnet, i kroppen och i världen utanför. Belöningen blir en ökad förmåga att koncentrera sig på det som faktiskt händer just nu. Detta förstärks ytterligare om man övar sig att bli medveten om sin andning och bemödar sig om att andas på ett fysiologiskt riktigt sätt. Sammantaget skapar detta möjlighet att finna stunder av inre stillhet och ro.

Steg 2

Det andra steget bör leda till en inre trygghet som inte bara är avhängig av den yttre situationen. Men det är vanligen inte möjligt innan vi har utvecklat förmågan att uppnå inre stillhet. Det är bara där i den inre stillheten som vi kan återfinna det som är vår innersta person, den trovärdiga upplevelsen av en identitet som inte är beroende av omvärldens uppskattning. Om vi lyckas att stärka denna djupa upplevelse av en självklar egen existens så kan den inte så lätt påverkas av andra. En bestående trygghetsgrund kommer att skapas inom oss.

Steg 3

Det tredje steget gör det möjligt att från vår inre grund återigen vända oss mot vårt yttre liv men nu med en förvissning om det icke förhandlingsbara faktum av vår egen existens. Vi är beredda att omvärdera vårt förhållningssätt till människor, till världen och till livet. Och vi är beredda att lära oss nya sätt att tänka och handla för att därmed skapa harmoni istället för splittring. I denna period finns ett stort behov av ökad kunskap om, och förståelse av, våra genetiskt ärvda överlevnadsmekanismer, våra försvar, våra relationer och den stressnivå som vi är utsatta för.

Steg 4

Det fjärde steget kommer med tiden att leda till en förändrad livsattityd. Vi vill försonas med det svåra som vi har gått igenom och med det som vi fruktar kan ligga framför oss. Så rör vi oss, kanske under många år, mot en större integrering av ljus och mörker i våra liv. Utan sorg och bitterhet accepterar vi allt mera att lycka och lidande, lika väl som liv och död, är delar av ett enda sammanhang i vars centrum vi själva befinner oss.

Praktiska studier i livets skola skiljer sig från läroplanerna i de skolor som vi är vana vid. Om och om igen tvingas vi att gå tillbaka för att konstatera att vi gjorde samma gamla misstag en gång till. Vi tar två steg framåt och sedan ett tillbaka, två steg framåt, ett tillbaka …  

Men varje gång kommer vi att förstå litet mera av det hela. Det vill säga om vi vill förstå. Så kommer vår kunskap och vår insikt att öka, lika väl som vår förmåga att skapa och uppleva större harmoni.