Medvetenhet

Om det nu är sant att vi enbart existerar i det ögonblick där vår kropp befinner sig så är det också sant att det är bara då och där som vi kan åstadkomma något som har, eller kommer att ha, betydelse i vårt eget och andras liv.

Det som vi medvetet åstadkommer i världen börjar inte med utåt synliga handlingar. Det börjar inom oss med tankar, känslor och föreställningar. Också en omedveten handling börjar med en mental process. Men här är det vanligen våra känslor som direkt styr hur vi handlar. Tanken kan komma långt efter, till vår egen och andras frustration. Det är bara när vi medvetet lärt oss att iaktta var vi befinner oss just nu och vad som händer i detta nu, inom oss och utanför oss själva, som vi kan få tillgång till eftertanke och förnuft.

Alltså börjar vägen till mognad och vishet med att medvetet träna sin förmåga att iaktta vad som händer i sinne och kropp i det upplevda ögonblicket. Det är förstås lika viktigt att samtidigt iaktta vad som händer i världen omkring oss. Men detta är vi från början ärftligt programmerade till så den uppmärksamheten finns nästan alltid där i fullt mått. Det tråkiga är bara att den då så ofta påverkar oss till genetiskt styrda reaktioner. Slutsatsen blir att om vi inte utvecklar medvetenhet om våra automatiska gensvar på inverkan från omvärlden så blir det mycket ofta svårt att hantera en uppkommen situation. Vi reagerar istället för att medvetet svara an på den. Urgamla principer för överlevnad som ”jag visste inte hur jag skulle svara så jag slog till honom” tar gärna över.

Insikten om detta är faktiskt inte ny. Den är välkänd från de stora religionerna, från många filosofiska läror och från moderna psykoterapeutiska teorier. Men djupast sett är det inte olika läror som är avgörande för vår insikt om vad som kan göra livsupplevelsen rikare och vad som definitivt gör den fattigare. Det är livet självt som är läromästaren. Vi märker ju effekterna av våra handlingar. Men det är så ofta svårt att ta till sig de insikter och lärdomar som livet förmedlar. Till det krävs nämligen medveten ansträngning och en viss självdisciplin och det är inte alldeles lätt att åstadkomma i ett rörligt och aktivt yttre liv. Inte ens de stora religionerna och filosofiska lärorna har lyckats att förmå människor i allmänhet, eller ens många av sina egna anhängare, att träna medveten självutveckling i någon högre grad.

Om vi är intresserade av att medverka till vår egen utveckling till mera mogna och harmoniskor människor så måste träningen börja med att vi om och om igen iakttar vad som pågår inom oss själva i det ögonblick där vi befinner oss. Det som då behöver iakttas är: 1) signaler som når medvetandet via syn, hörsel, lukt, smak och beröring, 2) signaler från kroppen, 3) våra tankar, 4) våra känslor.

Egentligen är detta inte särskilt svårt. Man koncentrerar sin uppmärksamhet en liten stund på det som pågår inom en och man gör detta så ofta att det till slut blir en vana.

Kroppsmedvetenhet

Sinnesorganen ger oss en upplevelse av en värld utanför oss själva. Men väldigt ofta förlägger vi också kroppen utanför vår upplevelse av oss själva. Speciellt när vi av någon anledning inte känner vänskap med den. Kanske för att den känns besvärlig eller att för att den inte passar in i våra föreställningar om vad som är en välfungerande och vacker kropp. På det viset kan vi ta avstånd från kroppen och låtsas att den inte är en del av oss. I verkligheten fungerar ju sinne och kropp som en enda helhet och upplevs också så. Men kroppen är ett materiellt ting som kan vägas och mätas. Så är inte fallet med vår självupplevelse och våra känslor och tankar. Därför är det faktiskt möjligt att skilja mellan kroppsupplevelse och upplevelsen av att vara, att känna och att tänka.

Man kan tycka att det är ganska onödigt att bli mera medveten om sin kropp. Den fungerar automatiskt och vi behöver inte lägga oss i dess funktioner om vi inte har bestämt oss för att på något sätt påverka den eller lära den något nytt. Hos mera primitiva livsformer sköter kroppen sig alldeles själv. Men för människor har det sina nackdelar att inte vara medveten om vad kroppen håller på med. Många som har utsatt sitt muskelsystem för felaktiga belastningar får ofta uppleva långvarig smärta utan att de gör något åt saken. De har lärt sig att stänga av kroppens signaler och fortsätter att belasta kroppen som förut. Men till slut tvingar smärtan dem ändå att gå ifrån den skadliga situationen, vare sig de vill eller inte.

Varför gör vi människor på detta viset? Sannolikt har det att göra med den inbyggda skillnaden mellan inlevelse och utlevelse. Vi fokuserar vår vilja och vår energi på ett önskat resultat och förväntar oss att kroppen medverkar. Samtidigt är vi inte särskilt medvetna om vad kroppen ytterst kan klara av och blir förvånade när den sviker. En violinist, som strävar efter att uttrycka sina egna känslor genom sitt instrument kan inte göra på det sättet. Hon måste träna sig själv till ett starkt personligt uttryck genom sitt instrument och samtidigt träna sin fingerfärdighet. Alltså måste hon rikta en medveten uppmärksamhet på både sinne och kropp tills båda fungerar tillsammans.

Att träna sin kroppsmedvetenhet syftar till att bättre förstå kroppens funktioner för att därmed uppnå bättre hälsa och mera harmoni i sitt liv. Vi måste alltså ge oss själva mera tid att uppmärksamma kroppens signaler. Det borde ju vara viktigt för oss att se vad kroppen håller på med och vad den försöker säga oss. Och detta gäller förstås inte bara de vardagliga neutrala kroppssignalerna utan också dem som känns smärtsamma och obehagliga. Bara om vi förstår det som kroppen vill säga oss har vi en möjlighet att medvetet bestämma oss för hur vi skall hantera den. Man kan förstå att det ibland krävs en viss självövervinnelse att försöka lära känna sin kropp och bli vän med den. Men det är värt ansträngningen. Vinsten med att vara kroppsmedveten är å ena sidan att man är mera aktsam om sin kropp under den tid som man förfogar över den och å andra sidan att vårt sätt att vara i världen blir mera nyanserat och därmed mera harmoniskt. Sinne och kropp är alltså ett, men hos människn behöver de också få en viss hjälp för att vara det. Dessutom kan man faktiskt inte skilja sig ifrån sin kropp hur mycket man än försöker. Vi kommer att få leva i ett livslångt familjegräl med oss själva om vi inte bryr oss om vår egen kropp och ger den vår uppmärksamhet och vår uppskattning.

Hur kan man då öka sin kroppsmedvetenhet? Man kan börja sin träning genom att lägga märke till om det finns muskelspänningar eller obehagskänslor i någon del av kroppen. Man kan spänna olika muskelgrupper och sedan slappna av i dem för att uppleva skillnaden. Om man är ute och promenerar kan man uppmärksamt intressera sig för hur det går till att gå. Vad upplever jag i kroppen vid varje steg? Vad händer i fötterna, i benen, i stjärtmusklerna. Hur känns det i ryggen och i nacken, i skuldrorna, i armarna? Hur förhåller sig ansiktsmusklerna medan jag tar mina steg? Man kan också iaktta sin kroppshållning när man umgås med andra människor och lägga märke till om det man säger stämmer med kroppshållningen. Förbluffande ofta finns det där en skillnad och vanligen är det kroppen som uttrycker sanningen. Det märker vi lätt när vi iakttar andra. Känselsinnet är särskilt starkt förbundet med kroppsupplevelsen. Därför ger kärleksfull beröring av olika slag också en ökad kroppsmedvetenhet. En vänlig hand på skuldran, en smekning över kinden, en kram, allt bidrar till att vi blir medvetna om kroppen.

Allt detta är gratis och finns alltid där för oss. Men det blir inte tillgängligt för oss om vi inte regelbundet övar oss i att lägga märke till upplevelsen. Det är värt att komma ihåg att det är vår fysiska kropp som ger oss hemortsrätt på den här planeten. Och eftersom vi är människor så äger vi en viss förmåga att medvetet få den att medverka till vårt samspel med världen omkring oss. Men till det behövs också en medveten upplevelse av sinnets funktioner.

Sinnesmedvetenhet

Ställ dig eller sätt dig på en plats, vilken som helst, där du får vara i fred en liten stund. Föreställ dig att den här platsen är alldeles ny för dig. Du har aldrig varit här på riktigt, fast du i verkligheten kanske finns där varje dag. Koncentrera dig en stund på att titta på den här platsen med alldeles nya ögon. Släpp allt vad du minns om den, vad du har för föreställningar om den, vilka reaktioner den vanligen skapar hos dig. Koncentrera dig bara på att se allt som finns där utan att fundera på vad du ser, utan att döma eller bedöma. Du bara tittar och bryr dig inte om någonting annat. Titta och ta in det som ett nyfött barn som ser allting för första gången men inte vet vad det betyder.

När du har tittat dig omkring ett par minuter så blunda och lyssna i stället till alla ljud som kommer till dig. Lyssna utan att värdera, utan att bedöma. Bara lyssna. Fortsätt att blunda och försök nu att upptäcka dofter som kanske finns här, hur svaga de än är. Och till slut, fortfarande med slutna ögon, känner du efter vad ditt känselsinne säger dig om omgivningen. Kanske du känner en svag luftrörelse mot huden, en liten vibration hos någonting, solens värme. Känn på föremål runt omkring dig och koncentrera dig på det du faktiskt känner, inte på vad du vet och vad du tror.

Den här sortens experiment kan ge en märkvärdig upplevelse. Även det välkända kan upplevas som någonting nytt om vi koncentrerar oss på det och samtidigt undviker tankar och förutfattade meningar om det vi ser, hör, luktar eller smakar. Vår upplevelse av omvärlden vidgas och blir betydligt rikare än vad vi normalt är vana vid. Det handlar om att öppna alla sinnen och ta in omvärlden utan att genast klä av det vi varseblir med alla våra gamla förväntningar och föreställningar. För då kommer vi bara att uppleva det som vi redan känner till. Max Planck sade en gång: ”När du förändrar ditt sätt att se så förändras det du ser”. Och det är sant att vi för det mesta upplever den värld som vi förväntar oss att uppleva, och inte lägger märke till sådant som faktiskt finns omkring oss på den plats och i det ögonblick där vi befinner oss. Sinnet har en stor förmåga att vandra fritt i rum och tid. Men kroppen, och därmed jag själv, kan aldrig vara någon annanstans än just på den plats och i det ögonblick där den befinner sig.

Allting finns inom mig

och jag måste välja

hur jag skall uppfatta

mig själv och min värld.