Inre bilder

Förmågan att viljemässigt kunna förändra sig själv mot en bättre och mer harmonisk sinnes- och kroppsfunktion har dels att göra med människans hjärna och nervsystem och dels med hennes medvetande som tillåter självmedvetenhet. Vi kan se på oss själva och uppfatta oss som unika individer. Det är osäkert i vilken grad andra däggdjur har den funktionen. Vi kan göra oss medvetna om en situation och planera att förändra den. Sedan beslutar vi oss för vad som är bra, eller inte bra, och hur förändringen kan åstadkommas. Utan att vara medvetna om våra inre bilder och föreställningar skulle vi inte kunna åstadkomma någon handlingsplan. Vi skulle i stort sett bara styras av medfödda och inlärda reflexer, som de flesta andra djur.

Det vi tänker och det vi känner i ögonblicket, och det vi minns eller fruktar, kommer sinnet att presentera för oss som en helhet, men med många synliga detaljer. Vi kan kalla en sådan presentation för en mental bild. Den kan till stor del bygga på logik och förnuft men är vanligen också känslomässigt laddad. Och den kommunicerar alltid med områden både i mellanhjärnan och i hjärnstammen vilka, bland mycket annat, också samspelar med kroppen via hormonsystemet och nervsystemet. Det påverkar i sin tur hjärtat, mag- tarmsystemet, muskler, andning, blodcirkulation och många andra kroppsfunktioner. Våra inre bilder spelar därför en avgörande roll både för vår mentala funktion och vår kroppsfunktion.

Dagens vetenskap anser att hjärnans lägre centra inte har förmågan att skilja mellan signaler från en händelse i nuet, ett känslomässigt minne eller en oroskänsla inför framtiden. Alltså reagerar både sinne och kropp inte bara på signaler utifrån, vilka ju enbart härrör från nuet, utan också på rent mentala bilder och föreställningar som handlar om det förflutna och det som vi väntar oss skall komma.

Medveten upplevelse av sig själv som en unik individ är ett svårförklarligt fenomen som undandrar sig objektiv bevisning. Hur hjärnan fungerar fysiologiskt går att påvisa. Men hur biokemiska processer kan övergå till en komplicerad medveten upplevelse går inte att beskriva objektivt. Vi kan bara gissa. Det finns än så länge inga naturvetenskapliga bevis, vare sig för eller emot, att levande varelser kan få kunskap om sin omvärld genom andra kanaler än sinnesorganen och nervsystemet. Parapsykologisk forskning har närmat sig sådana funktioner som telekinesi (att med tankens kraft flytta föremål), telepati (att kommunicera över avstånd med tankekraft) och mer. Men med nuvarande vetenskaplig metodik har det hittills inte varit möjligt att bevisa att sådana fenomen existerar. Om vi väljer att med hänvisning till dagens vetenskap förneka den möjliga existensen av andra kommunikationskanaler än de vi känner till just nu riskerar vi dock att göra bort oss. Framtiden ligger öppen och är ännu inte känd. Vem visste något om radiovågor på 1300-talet?

Kunskapen om att medvetna inre bilder kan påverka, och många gånger förändra, automatiskt styrda kropps- och sinnesfunktioner är mycket gammal. Sedan tusentals år har den lett till utveckling av teorier och tekniker som syftar till att förändra sig själv. I början handlade det om metoder som användes av shamaner och häxdoktorer och de hölls ofta hemliga. Men så småningom införlivades de också med stora religioner och livsfilosofier, men i andra former. Många av dem går ut på att programmera in positiva mentala bilder som kopplas till goda känslor. Tanken är att om man arbetar regelbundet med dessa tekniker så förändras sinnesinnehållet undan för undan och man kan då uppleva ett liv med mindre rädsla och stress.

Det mänskliga psyket omfattar både jordiska och existentiella dimensioner. Men likaväl som den mänskliga kroppens basala funktioner liknar kroppsfunktionerna hos andra däggdjur så gäller den likheten också vår hjärna och vårt sinne. Dessa gemensamma animala överlevnadsfunktioner bygger huvudsakligen på nedärvda reflexer såsom hunger, törst, fortplantningsdrift m.m. Här är känslorna rädsla och vrede av stor betydelse. Hos människan kan man kalla denna mentala dimension av primitiv självuppfattning för ”ego”. All medveten självutveckling går således ut på att inte låta detta primitiva jag, egot, styra i alltför hög grad. Istället låter man tankar, känslor och kroppsreaktioner i ökande grad genomsyras av påverkan från sinnets själsliga och existentiella dimensioner. Om vi huvudsakligen lever i egots mentala dimension så kommer vi att uppleva mycket oro och rädsla. Den senare är dessutom ett förstadium till vrede. Vi kommer att få uppleva hotet av att inte få det vi behöver och hotet av att förlora det vi har. Det innebär att vi blir huvudsakligen inriktade på oss själva och vår egen överlevnad och mindre på andra och deras livssituation. Naturligtvis resulterar ett sådant beteende ofta i mindre harmoniska känslor hos de andra vilket i sin tur kan skapa ökade frustrationer och hotbilder för oss själva. Och det aktiverar naturligtvis också våra stressystem med ökad belastning på sinne och kropp.

De filosofier som ligger till grund för de flesta metoder för personlig utveckling går alla ut på att med olika tekniker förstärka de själsliga och existentiella dimensionerna i människans sinne för att därigenom minska egots inflytande. Resultatet blir en minskad upplevelse av rädsla och vrede och istället mera lugn och harmoni och därmed en rikare livsupplevelse. För kroppen innebär det mindre fysiologisk stress och en bättre kroppshälsa. Våra beteenden och handlingar kommer att bli mera behagliga för andra vilket ger trevligare återverkningar för oss själva. Alla vinner på detta.