Kreativitet

Kreativitet föds när vi känner tomhet och långtråkighet och tillåter oss att acceptera den upplevelsen. Detta befriar våra skapande energier. Ett annat sätt att befria dem är att gå emot det som vårt inre säger oss är ”förbjudet” och att faktiskt göra det. Självklart handlar detta inte om att handla oetiskt och omoraliskt utan om vår rädsla att gå emot vissa sociala programmeringar. Men innan det kreativa flödet kan börja behöver det ofta föregås av imitation och repetitioner av imitationen. Vi måste göra ”som om”, kanske många gånger, tills de kreativa infallen bryter fram. Och när vi tillåter dessa att styra oss inifrån så släpper vi fram vår fantasi och då känner vi också inspiration.

Den kreativa händelseföljden är denna:

Tröghet   >  imitation  >  intuition  >  fantasi  >  inspiration

Kreativitetsprocessen i verkliga livet:

Fas 1: Tomhet

Här känner vi oss tomma, vi kan vara sorgsna, vi har långtråkigt. Tillåt detta och fyll inte denna fas med ytlig sysselsättning.

Fas 2: Kreativitetsglimtar – förberedelsefasen

Nya tankar och fantasiglimtar börjar dyka upp. De känns nya och fräscha och vi börjar förbereda oss för att detta skall få utvecklas.

    

Fas 3: Insamlingsfasen

Vi börjar samla delar till det vi vill uttrycka. I denna fas är det verkligen viktigt att ännu inte göra en bedömning av det vi känner att vi vill uttrycka. Om vi är rädda för att alltsammans blir ett misslyckande (eller för stor framgång) kommer vi att fortsätta samla underlag för vårt kreativa uttryck men avstår från att åstadkomma ett färdigt resultat.

Fas 4: Åstadkomma – skapa – uttrycka

Här måste vi tillåta oss att förlora kontrollen över den skapande processen. Vi kan istället låta oss bli en kanal för vår skaparkraft. I denna fas måste man se upp med sina olika invanda föreställningar och beteenden som vill komma in och styra. Vårt behov av ordning är en stor fara för den kreativa processen.

Fas 5: Tomhet – rymd – perspektiv

När vi kommer till ett stopp i den kreativa processen kan det bli nödvändigt att backa undan ett tag för att få distans och perspektiv. Detta ger oftast ny inspiration. Vi behöver också distansera oss från vårt projekt för att inte identifiera oss personligen med det. På det sättet får vi bättre en överblick både över helheten och över detaljerna. Eftersom det är vår helhetssyn som är kopplad till vår mentala bild av projektet så kommer vi tillbaka till den inre bilden om vi inte blandar ihop den med oss själva som personer.

Fas 6: Bedömning

Inte förrän nu är det lämpligt att göra en bedömning av det som skapats.

Fas 7: Avslutning – finputsning

Fas 8: Sorgsenhet – tomhet (= fas 1)

När vi har avslutat ett kreativt projekt infinner sig vanligen en känsla av tomhet och ledsenhet. Vi kan känna oss deprimerade. Detta är samma tillstånd som i fas 1. Om vi alltså tillåter den här tomhetskänslan så är vi faktiskt tillbaka i fas 1 och kan så småningom vänta oss att våra kreativa energier tar oss med på en ny runda. Så fungerar det normalt i livet vare sig vi tänker på det eller inte.