Vad är stress?
Stressorer
Stress är den inre spänningen i en levande organism. Den är en basal funktion i samspelet mellan organismens olika system. Den påverkan som genom ökat belastning skapar onormal spänningsbalans i dessa system kallas ”stressorer”.
Alla levande varelser är ständigt utsatta för på-verkan av olika styrka och art från sin omgivning vilket leder till ökad aktivitet, stress, inom organismen. Alltför stark påverkan skadar den balanserande funktionen inom och mellan organismens system och kan orsaka sjukdomar. De stressorer som påverkar oss kan vara fysiologiska (kroppsangripande), mentala och sociala.
Många anser i dag att hälsa, ohälsa och sjukdom är starkt beroende av hur framgångsrikt individen kan hantera de yttre och inre stressorerna och därmed be-vara eller återställa balansen i sina fysiologiska och mentala system.
Normal funktion hos den mänskliga organismen kan jämföras med normal funktion hos en segelbåt. Seglen, riggen och masten är båtens funktionssystem som alla behövs och måste samverka. Men det måste också finnas något som ökar aktiviteten (spänningen) i båtens system för att den skall fungera som avsett = röra sig genom vattnet. Vinden är då stressorn som ökar spänningen (stressen) i segel, rigg och master så att båten klarar sin avsedda funktion.
Ingen stress i båtens funktionssystem innebär att det inte finns någon stressor = ingen vind. Alltså finns det ingen ökad spänning (stress) i segel, rigg och master som kan driva båten framåt.
Resultat: Båten ligger stilla i vattnet och fungerar inte.
Exempel hos människan: ökande förvirring hos en-samma åldringar som saknar stimulans för kropp och sinne.
För hög stress i båtens system tyder på stark stressor, t.ex. orkanvindar. Seglen kan slitas sönder, riggen brister och masten bryts därför av.
Resultat: Båten ligger stilla i vattnet och fungerar inte.
Exempel hos människan: stressutmattning, stressutlöst fysisk sjukdom.
Den levande cellen 1.500 miljoner år
Trots att den mänskliga kroppens celler är högspecialiserade liknar deras ämnesomsättningsfunktioner den encelliga organismens.
Kräldjurshjärnan 500 miljoner år
Kräldjurshjärnan utgörs hos oss av hjärnstammen. Den reglerar de mest basala livsfunktionerna som hjärtverksamhet, blodcirkulation, andning, sömn ochvakenhet.
Däggdjurshjärnan 250 miljoner år
Motsvarar hos oss mellanhjärnan. Den reglerar funktioner som ett landlevande däggdjur behöver för att hålla den inre miljön stabil. Dit går meddelanden från ingående nervbanor och där avgörs om hot föreligger mot organismens överlevnad. Uppfattar mellan-hjärnan ett hot så reagerar hypothalamus och sätter kroppen i beredskap för flykt eller strid via det autonoma nervsystemet, hormonsystemet och immunförsvaret .
Hjärnbarken 50 miljoner år Här finns högre specialiserade funktioner för synen, för talet, för viljestyrd rörelsefunktion, för medvetenhet m.m.
Människans rörelsefunktion c:a 4 miljoner år
Vi har två armar med händer som har en högt utvecklad rörelse- och gripfunktion. Vi går på två ben. Vår kropp och våra extremiteter är utvecklade för omväxlande och varierande rörelser.
Jordbruk ersätter nomadkultur 10.000 år
Detta är början till allt mera utvecklade samhällen.
Den objektiva vetenskapens början c:a 400 år
René Descartes skapade det filosofiska system som blev grunden till modern naturvetenskap.
Industrialismen c:a 300 år
Människan är
också ett däggdjur
med urgamla biologiska överlevnadsfunktioner!
Hunger och törst
Kroppens celler behöver näring och vatten.
Fortplantningsdriften
Släktets fortbestånd är viktigt också för individen.
Rädsla för fiender
som hotar överlevnaden. Flykt, anfall eller att spela död var det som gällde för miljoner år sedan för att överleva mot aggressiva varelser.
Hotupplevelse ökar stressnivån
Kroppsystemen aktiveras så att vi kan springa för livet eller kämpa för livet.
Flykt eller anfall avlägsnar hotet
Lyckas vi fly från björnen, eller döda den, så har vi gjort oss av med stressorn.
Avreaktion återställer balansen
När björnen inte hotar oss längre så återgår fysiologiska och mentala system till tidigare aktivitetsnivå. Vi blir lugna igen.
Bild: Dr Ingemar Söderlund
Flykt – Kamp reaktionen
Den amerikanske fysiologen Walter Bradford Cannon (1871-1945) beskrev 1915 en fysiologisk överlevnadsmekanism hos däggdjur i form av en reaktion på stressorer (hotupplevelser) som innebär att också människor vid vissa hotfulla upplevelser instinktivt antingen känner rädsla och flyr eller känner ilska och kämpar till följd av bestämda fysiologiska reaktioner som startas av stressorn. Senare har man ansett att det också finns en tredje mekanism som yttrar sig i form av stark uppgivenhet.
På engelska: ”fight, flight or freeze”
Men – människan
är mer än ett däggdjur!
Människan kan skapa starka inre bilder
Med tankar, känslor och föreställningar kan männis-kan omedvetet och medvetet skapa starka inre bilder. Känslor av oro, rädsla, sorg, frustration och vrede för det som skett, för det som sker och för det som vi fruktar kommer att ske kan skapa onda cirklar som förstärker de negativa känslorna och ökar den inre stressen.
Bild: Dr Ingemar Söderlund
Stressens onda cirklar
Långvarig stresspåverkan ger kroppssymtom
En någorlunda kraftig ökning av aktiviteten (stressen) i kroppens system upplever vi i form av olika kroppsliga symtom.
Vid en akut påfrestning på kroppens system är vi vanligen medvetna om orsaken och gör oss inte så mycket tankar om det. T.ex. hjärtklappning efter jogging eller muskelvärk efter hård träning. Symtomen försvinner vanligen efter kort tid i takt med att kroppens system återgår till normal aktivitet.
Vid långvariga påfrestningar på grund av länge bestående yttre eller inre stressorer är vi oftast inte medvetna om orsaken till upplevelserna från kroppen. Vi kan därför börja känna oro för sjukdom och dess följder. Dessa känslor är i sig stressorer vilka ytterligare ökar stressbelastningen på kropp och sinne. Om orsakerna till dem inte är kända kan onda cirklar uppstå, vilket i slutändan kan leda till att ett eller flera av organismens system tar skada eller havererar.
En sjukdom har därmed uppstått.
Mental stressförstärkning
